Reflektioner från New York - del två
Jag är stolt över att bo i Sverige. Efter en vecka i USA har jag helt nya erfarenheter av hur stora företag sköts och hur den typiska amerikanska företagshierarkien skiljer sig från vårt sätt att arbeta och jag tänkte dela med mig lite av mina erfarenheter. Det kanske alltid är någon som tycker detta kan vara intressant eller som har en annorlunda uppfattning…
Jag vill poängtera att jag inte menar att allt är bra här i Sverige och jag vet att det finns en massa problem att rätta till. Men, och detta är ett stort men, vi har ändå en grundinställning som skiljer sig ganska radikalt från den amerikanska modellen.
Här antar vi att människor vill väl och tror - ibland lite väl godtroget - att de flesta är intresserade av att göra sitt bästa och är kapabla att tänka själva. Åtminstone tills dess att de bevisar motsatsen på egen hand. I USA antas du snarare vara en idiot tills dess att du bevisar motsatsen.
Ett litet exempel är kanske på sin plats. Om du som nyanställd får arbetsuppgiften "ta emot den rosa blanketten och lägga den i högen till höger" så är det detta som gäller. Varje dag. Varje vecka. Varje år. Tills du blir befordrad.
Och skulle du få för dig att lösa ett problem som uppstår på arbetsplatsen som även innebär att du blir tvungen till att ta emot den gröna blanketten och lägga den i den vänstra högen skall du passa dig väldigt noga. Du måste be din manager kontakta sin chef för att få en skriftlig bekräftelse på att din manager har rätt att säga till dig att du även får ta emot en grön lapp, så du slipper få sparken… Ett barnsligt exempel, jag vet, men ändå skrämmande nära verkligheten.
Kontentan bli givetvis att det finns miljontals människor som är urless på sina jobb, totalt ointresserade av att hjälpa till (trots att de ofta har ett serviceyrke) och arbetar med en hastighet av 10 ord per 45 min (verklighetsbaserat exempel).
Det finns massor av saker som är riktigt bra med USA, absolut, och jag generaliserar friskt - men detta tror jag är en stor anledning till många av de problem som finns där. Anledningen är att de flesta människor är tillräckligt begåvade för att räkna ut att de kommer ta dom längre tid än vi har här på jorden att klättra upp för alla de trappsteg som ligger mellan dem och ett intressant och utvecklande jobb om de tvingas börja för långt ner i hierarkien. Jag säger inte att det rättfärdigar det som händer, men samtidigt tycker jag inte att det är konstigt att människor blir likgiltiga och gör drastiska saker för att snabba på processen.
"The American Dream" och "Land of Opportunity"? Javisst, så länge du inte hamnar för långt ner på den sociala mätstickan.
En av våra kompisar sa det bäst när hon berättade om sitt möte med resultatet av denna modell - samma otroligt entusiastiska Baggage Service-personal som vi råkade ut för på JFK:s terminal 9 i förra veckan - det kändes som jag klev rakt in i ett Ricky Lake-avsnitt
.