Överhastighet och "världsrekord" på 60m
SM slutade tyvärr men ännu en fjärdeplats på 100m. Även denna gång var det endast hundradelar upp till både brons och silver - men det är väl bara att bryta ihop och komma igen som den gode Per Elofsson sa en gång. Jag sprang ett ganska bra försökslopp på 200m, men gjorde bort mig i finalen redan efter ett par steg då jag ville lite för mycket och nästan fick överrotation. Då blir det jobbigt att springa 200m och jag var sexa i mål…
I söndags var det dags för årets upplaga av Stonehill Games där det bjuds lite ovanliga grenar så som 150m och 300m. För min del kändes inte 300m speciellt lockande men 150m är riktigt kul. Vann loppet med en dryg halvsekund på ungefär samma tid som förra året - 16.10 med lite motvind första 50m är ett steg åt rätt håll jämfört med tidigare säsongen.
Numer vet jag också hur det känns att springa världsrekord på 60m, kanske inte känslan av att slå rekordet - men väl hur det känns i baksidorna ;-)
I onsdags sprang jag två överhastighetslopp (med ett stort gummiband runt midjan) och för skojs skull klockade Palmas det sista av dessa. Det kan vara riktigt svårt att springa bra när det går så mycket fortare än vad man är van vid men jag fick nog perfekt draghjälp, för jag hann precis med att göra rätt rörelser i sista loppet. Klockan stannade en dryg halv sekund tidigare än mitt personbästa på 60m. Så det är alltså så det känns att springa riktigt, riktigt fort. Häftig känsla. Hur svårt kan det vara att göra samma sak på egen hand? ;-)
Nästa helg är det observationstävling inför Finnkampen i Jönköping - det blir också nästa tävling.